Detta lilla fula ord

Då och då när man spelar rollspel uppstår små pauser. Någon får ett samtal, barnen vaknar eller spelledaren behöver kolla upp något i regelboken. Under de här pauserna när spelet stannar upp, brukar jag se till att det ligger framme saker på spelbordet som spelarna kan roa sig med att titta i.

sac_ak_25Strax innan vi spelade in avsnitt 5 av Masks of Nyarlathotep hade jag hittat en intressant liten bok på loppis – ”Arbetarekalendern 1925” utgiven av SAC – en perfekt bok att ha framme när vi spelar Call of Cthulhu för inspiration och referens.

Ungefär 5% av boken är just en kalender, resten är mer eller mindre en faktabok om diverse ämnen. Bland annat kan man läsa en lång artikel om kroppsarbete och idrott, rikligt illustrerad med nakna muskulösa män som hugger ved och kör skottkärra. Ett annat, betydligt kortare kapitel, heter ”Jordens människoraser och folkstammar” och som i våra moderna ögon och i historiskt perspektiv kan upplevas lite frånstötande.

Denna kvällen när vi spelade in avsnitt 5, föll allt intresse på just Arbetarekalendern under en lite längre paus, och spelarna hittade snart kapitlet om just ”raser och folkstammar”. Den ganska trångsynta, och för sin tid säkert högst vetenskapliga texten, förlöjligades omedelbart av spelarna och man började läsa högt för varandra om indoeuropéer, finno-ugrier och hottentotter. Just benämningen ”hottentotter” tyckte alla lät vansinnigt löjlig.

sac_ak_25_48-49När jag långt senare redigerade avsnitt 5 för podcasten, bestämde jag mig för att redigera bort den här ganska långa pausen. Dels så var den just en paus då inget som hade att göra med kampanjen uträttades, och dels tyckte jag att det kunde låta lite konstigt och säkert missuppfattas när vi läste högt ur, och hade roligt åt, texten i ”raser och folkstammar”.

Naturligtvis berättade jag det för spelarna, och skickade även ett litet klipp till dem när någon förnöjt har roligt åt just ordet ”hottentott”. Jag antar att detta är en sådan handling som man först efteråt förstår var ödesdiger. Detta lilla fula ord – ”hottentott” – har efter detta smugit sig in i varenda inspelning vi har gjort. Mina spelare hatar mig antagligen – det är det enda svaret jag kan komma fram till. De är ett gäng sadister som älskar att göra mitt liv svårt. Med då får det väl göra det då, de verkar ju bli så glada då, de små liven.

Så nu struntar jag i hottentotter. Låt dem frodas i våra inspelningar! Om ni hör dem, var då så säker på att de inte är där av större anledning än att försöka få mig tokig. Som jag säger i inledningen av varje Live Play – ”ta heller inget på allvar som du hör under den här inspelningen, eftersom ingen av oss som medverkar är det minsta allvarliga.”

/Andreas

Comments are closed.